Stormyran är ett naturreservat beläget i Norrbottens län. Förvaltningen av reservatet sköts av Länsstyrelsen i Norrbottens län och det skapades den 27 juni 2003. Stormyran är en stor myr som sträcker sig runt några bäckar och består av 1988 hektar, varav 1879 hektar är landyta, 108 hektar är vatten och 131 hektar är skog.
Myren består av olika myrtyper, sumpskogar och tjärnar. Strängmyrar är den vanligaste myrtypen i området, vilket är typiskt för Norrbotten. Här kan man hitta torra strängar omväxlande med blöta flarkar. Längs vattendragen finns frodiga tallkärr och riktiga urskogar.
På grund av att Stormyran vilar på granit är den fattig på kalkkrävande arter. De växtarter som finns här är istället typiska för kalkfattiga våtmarker. Trots detta uppvisar myrarna en stor variation med alltifrån öppna strängmyrar till videsnår och mader längs bäckar samt frodig vattenvegetation i sjöar och tjärnar. Denna variation ger goda förutsättningar för ett rikt växt- och djurliv.
Stormyran är en rik fågelmyr där sångsvanar, tranor och sädgäss häckar tillsammans med gluttsnäppa och andra vadarfåglar. Storspovens flöjtande blandas med sävsångarens improvisationer. De vårliga översvämningarna längs med Spadnovarebäcken skapar intressanta vegetationsstrukturer och under våren ses ett stort antal fågelarter som rastar i området.
På myrarna skördade nybyggarna myrhö till vinterfoder åt kreaturen. I reservatet står hässjestänger, en slåtterkoja och lador kvar som minne av myrslåttern som pågick till mitten av 1900-talet. I området finns även spår efter gamla tiders tillverkning av kol och tjära. Längs myrkanter finns gott om härdar och andra lämningar efter samernas nyttjande av markerna.
Stormyran är ett värdefullt naturreservat med en rik biologisk mångfald och en intressant historia, som lockar besökare från när och fjärran.
