Erik Räfs stuga

Erik Räf var ett halvtroll, avkomling efter en kristen och ett troll, som bodde i en liten bergsgrotta på
prästgårdens skogsmark i Långaryds socken. Den mycket anspråkslösa bostaden kallas än i dag för Erik Räfs
stuga.

Han umgicks emellanåt med befolkningen runt omkring och kunde vara till god hjälp vid överhängande fara eller vid svåra arbeten. Dels kunde han utföra övernaturliga handlingar, dels var han stark. Det gällde bara att
inte reta upp honom, utan visa vördnad och respekt, så var han till stor hjälp.

Mellan Norra Nissaryd och Mjelleryd finns en stor mosse som det var mycket besvärligt att hålla stängsel
över. Djuren gick på bete på skogar och mossar vid den här tiden. Bondmoran i Norra Nissaryd_hade fått bud att hon måste se till att stängsla gårdens andel över mossen, vilket gav henne svåra bekymmer då bonden var ute i “fiendeland”. Mor satt och sankade (kärnade) smör i köket och var inte vid bästa lynne då Erik Räf kom inom och fick ta del av hennes bekymmer. Erik var genast villig att göra anbud på uppsättningen av stängslet i fråga och begärde endast en smörgås för sitt besvär. Gummans ansikte ljusnade och från detsamma strålade nu en glättig min under det att en stor smörgås gjordes i ordning och räcktes åt Erik. Denne lunkade genast iväg till mossen för att sätta “stängsel” över densamma. Så långt Erik Räf hann gå under det att han åt på smörgåsen har det sedan dess aldrig behövts hållas gärdesgård för att utestänga kreaturen, vilka instinktivt från ömse sidor aldrig går över rågången.

Vid ett annat tillfälle kom Erik till gården just när moran kom från ladugården bärande sin mjölkstäva.
Han såg henne sätta ner stävan på vägen mellan boningshuset och ladugården för att gå tillbaks för att hämta
något hon glömt. Under tiden hade Erik kommit fram till stävan och stjälpt densamma. Men nu kom mor och i häftigheten börjar hon banna honom för detta nidingsdåd. I största lugn upplyste han då den vredgade gumman att han gjort henne en mycket stor välgärning, ty ett brudfölje av “bergatroll” hade under tiden rest över mjölkstävan. I sin fiendskap mot de kristna hade de nu kunnat släppt gift i mjölken för att bringa människorna om livet. För att förhindra en sådan överhängande fara hade han stjälpt omkull stävan. Efter denna förklaring hade moran ingenting att invända utan med tacksamhet bar hon in sin tomma mjölkstäva. Efter detta iakttog hon en större försiktighet.

Erik var alltså ingen kvinnohatare utan ville gärna göra dem till lags, samt utföra arbeten som fordrade både
kraft och tid. Ett sådant jättedagsverke skall han ha utfört i Bökhult (Långaryds socken). Dit kom han en gång i skördetiden. All säd stod fullmogen och männen var ute i något fälttåg.

Kvinnorna visste sig ingen råd för att i rätt tid kunna bärga skörden. Bondmoran beklagade sig då för Erik
och menade att havren kom att falla i åkern ty hon kunde ej själv utföra skördearbetet. När Erik hört kvinnans klagolåt till slut frågade han helt enkelt om hon hade gott om kål. Svaret blev jakande. Han bad då att hon skulle koka en stor kittel full med sådan läckerhet och ställa den i vagnslidret i afton skymningen, varefter hon inte behövde bry sig mer. Det hela efterkoms med största punktlighet. Kålkitteln ställdes på det anvisade stället, varefter man tyst och stilla, fortast möjligt gick till vila för att inte störa den kära gästen, utan
åta honom i allsköns ro och frid njuta den serverade välfägnaden. Man hade nu stor förhoppning att få rik
vedergällning i gengåva, och man blev inte gäckad i denna förhoppning.

Följande morgon, så snart solen gått upp, gick man ut för att se efter om kålen i den stora kitteln hade varit
till lags. Vad fann man då? Jo, att kålen var uppäten så att inte det ringaste fanns kvar. När man sedan vände
blicken mot åkrarna blev man varse att säden inte allenast var avskuren, utan också bunden i kärvar vilka var
upphängda till tork på i jorden nedsatta störar (krakat säden). Enda felet var att alla axen var vända mot norr
i stället för som brukligt var mot söder. Erik var ju av trollsläkt och ville naturligtvis, såsom fiende till
ljuset, inte att solen skulle få kasta sitt strålande sken på de skördade axen.

Källa: https://www.hylte.se/visithylte/upptack/sevardheter/kulturminnen.4.749dd2f5160518fc8256d49.html

Källa: https://www.geocaching.com/geocache/GC1JKFR

Källa: https://www.geocaching.com/geocache/GC3160B

Karta till Erik Räfs stuga

Visa positionen i Google Maps

Det finns risker med att besöka en grotta, du gör besöket på egen risk. Om du är osäker på säkerheten avstå!

Äventyr i närheten

Trollgrottan

Trollgrottan ligger nordväst om Boaryd. I boken Catarina Jönsdotter, ett kvinnoöde på 1800-talet omtalas hur hon fått kännedom om och besöker en grotta med en mängd hemlighetsfulla berättelser om. Det påstods att det där bott troll som haft umgänge med folket i bygden. Grottan anges vara större än de förväntat sig. Här skulle trollen mycket väl kunnat ha haft sitt tillhåll. Intill den ena grottväggen fanns tydliga spår efter att någon eller några övernattat där eller kanske rentav bott där för inte så länge sedan. Enligt historien har det i orostider bedrivits vapensmide här. Vapen och utrustning hade smitts av gränsbefolkningens försvar under danskkrigens tid.

Bussabo grotta

Bussabo grotta är en mindre grotta, ungefär tre meter lång, två och en halv meter hög och en meter hög. Enligt traditionen ska det ha bott människor i grottan under stenåldern.

Hägnaklippan

Hägnaklippan nordväst om Lidhult har pekats ut som en eventuellt ättestupa. Men klippan är bara cirka tre meter hög, så det kanske är tveksamt.

Dullaberget

Dullaberget nordväst om Lidhult har pekats ut som en eventuellt ättestupa. I början av 1800-talet pekas platsen ut som en eventuellt ättestupa. På platsen finns en fem meter hög klippa.

Bössebergs grotta

Bössebergs grotta ligger nordväst om Lidhult. Grottan är en mindre grotta som ligger under ett flyttblock. Det sägs att grottan fungerat som gömställe under ofredstider.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *