Visingsborg

Källa: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Visingsborg_view1.jpg

Grunden till slottet lades på 1570-talet. Då hade den gamla borgen på Visingsö, Näs slott, varit ruin sedan länge och tre byar – Ströja, Vallby och Husaby – avhysts från området. För att bygga upp första delen av slottet användes tegel från klosterbyggnaderna i Alvastra och nystartat tegelbruk i Gränna. Slottet var byggt i fyrkant med fyra torn och vallgrav och fullbordades först på 1660-talet. Slottet hade också fyra torn med förgyllda spiror.

Grevskapet omfattade gårdar på Visingsö samt i Småland och Västergötland, 1569 sammanlagt 468 hemman och på 1640-talet ytterligare ungefär 100 hemman. 1654 fick greve Per Brahe d.y. hals- och handrätt över de bosatta på Visingsö, det vill säga rätt att utdöma straff.

Slottet övergavs efter att grevskapet 1680 indragits till den svenska kronan. Slottet användes mellan 1715 och 1719 som förläggning för krigsfångar från stora nordiska kriget, företrädesvis ryssar. De fångar som dog under fångenskapen begravdes på Visingsö, på den så kallade Rysskyrkogården.

Slottet lades i ruiner av en förödande brand natten mellan den 22 och 23 december 1718. De ryska krigsfångarna har från vissa håll anklagats för att ha legat bakom eldsvådan men en samtida källa pekar åt ett annat håll. Lagman Brohmans undersökning på plats i januari 1719 fastställde att branden var en olyckshändelse i det tyska vaktmanskapets logi i slottets nordöstra hörn. Ingen i vaktmanskapet lade någon skuld på krigsfångarna, som däremot inte tycks ha varit särskilt aktiva i försöken att släcka branden.

Dagens kvarvarande slottsruin består mest av murarna från den södra slottslängan.

Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Visingsborg

Karta till Visingsborg

Visa positionen i Google Maps

Äventyr i närheten

Visingsös raukar

Visingsös raukar ligger på den södra delen av Visingsö. Här finns raukar och grottformationer. Det finns en trappa ner till vattnet, men sedan krävs att man blir blöt.

Näs slott

Anläggningen uppfördes som kungaresidens under 1100-talet. Möjliga byggherrar var Sverker den äldre och hans son Karl Sverkersson. Borgen markerar en övergång till större och bekvämare slottsbyggnader och är den första i sitt slag. De flesta medeltida källor är ense om att borgen, särskilt i början av 1200-talet, stod i centrum för den svenska kungamakten. Detta var Sveriges första riksborg och användes dessutom som riksbank, då konungarna samlade sina och rikets dyrbarheter i borgen. 1318 pantsattes den av kung Birger Magnusson till danskarna. Slottet brändes efter en del strider ner samma år medan Birger befann sig i landsflykt. Slottsruinen är idag 32×12 m och resterna av ett runt torn samt ett fyrsidigt torn, med sammanbindande väg, finns bevarade. Murarna är 3–4 m höga och 1,0–1,5 m breda och uppförda i skiffer och sandsten, tuktade och huggna. I den sammanbindande muren och det västra, runda tornet, syns cirka 2 m över nuvarande markyta fästen för golvbjälkar till en övervåning. I det östra tornet finns ett runt murat rum, till vilket man i sen tid har öpp

Röttle vattenfall

Röttle vattenfall ligger i Röttle by söder om Gränna. Vid fallet har tidigare funnits ett fleratal kvarnar vilka man kan se rester av.

Brahehus

Per Brahe den yngre lät påbörja bygget av Brahehus 1637, men arbetet blev inte klart förrän i mitten av 1650-talet. Byggarbetet försvårades av att byggmaterialet, som till någon del utgjordes av lokal vätternsandsten, måste forslas uppför det branta berget. Ursprungligen var Brahehus tänkt som ett änkesäte åt Brahes maka Kristina Katarina Stenbock, men eftersom hon avled 1650 användes byggnaden istället för inkvartering av Brahes gäster. När byggnaden stod färdig, bestod den av en hög huvudbyggnad vid klippranden ner mot Vättern och två fyrkantiga hörntorn, med en milsvid utsikt över Vättern, Visingsö och Gränna. Efter Per Brahes död 1680 tömdes Brahehus på inredning och strax därefter drogs grevskapet in till kronan under Karl XI:s reduktion. På hösten 1708 utbröt en brand i grannbyn

Dödaspringet

Dödaspringet sägs vara en ättestupa mellan Jönköping och Gränna. I "Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige" från mitten på 1800-talet berättas: ”Det s. k. »Dödssprånget», förmodligen en gammal ättestupa, är en 100 fots djup spricka i berget vid Wettern, med eu lodrät vägg i norr, men den södra något sluttande, så att öppningen, som ofvantill är 25 fot, nedtill endast är 5 till 6.”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *